Niclas Persson

Idagarna har Örebro Bokmässa tagit plats på Örebro Slott. Årets mässa hade ett särskilt fokus med temat: Barns rättigheter, då Barnkonventionen fyller 20 år. Seminarierna om just barnrätt var inte alls lika populära som de som handlade om djur eller kungafamiljen, men de fanns där och de var minst sagt inspirerade.

Inspirerande kanske är lite fel ord, för egentligen fastslår de alla en sak, något måste ske för att vi i framtiden ska kunna kalla Sverige för en demokratisk stat.

Jag har tänkt att försöka sammanfatta de seminarier som jag besökt och vad det är som vi alla måste kämpa med i framtiden för att förhindra att demokratin totalt faller sönder. Idag har den redan börjat krackelera och ansvaret för det läggs till stor del endast på oss unga. Vilka man ser som oansvariga samhällesmedborgare som inte vill rädda demokratin genom att gå med i ett parti.


Ungas engagemang i fokus
Forskare på Örebro Universitet har nyligen börjat med ett stort projekt - Youth and Society - där man ska följa omkring 1200 skolungdomar i Örebro under ett par år framåt. Tanken är att kolla på unga individers engagemang och sociala utveckling. Man vill kartlägga och försöka förstå hur ungas engagemang ser ut och utvecklas under de kommande åren. Redan idag märker man att det finns en tendens att unga inte engagerar sig partipolitiskt utan oftare i andra intresse organisationer, om de gör det alls.

Nidbilden av unga
Det finns en utbredd svartmålning som belägger unga individer med skuld för att demokratin till synes krackelerar. Det är inte bara YeS-forskargruppen som ser hur strukturella problem ignoreras och att samhället börjat lägga ansvaret på individer, det var något som även Gustav Fridolin tog upp och som man kan läsa om i hans bok Blåsta! Han gav under sitt seminarium många exempel på när ansvaret lades på individer istället för på samhället i stort - allt från arbetslöshet, bostadsbrist till en utbredd psykisk ohälsa.
Helt enkelt att man börjat med arbetslivscoacher för att coacha individer till jobb som inte finns, hur individer skuldbeläggs för sin ohälsa fastän det är ett tydligt strukturellt problem i vårt samhälle då människor stressar och går in i väggen. Och såklart att ungas engagemang inte återfinns där vuxna helst vill se det, och att det därmed inte finns då unga är lata.

Skoldebatten har exempelvis gått från att handla om stora elevgrupper med låg lärartäthet som problem, till att handla om att unga är våldsamma, respektlösa och att de använder kepsar och mobiler på lektionstid. Detsamma gäller ungas användande av internet, där bilden ges av att alla unga håller på med e-mobbing, säljer sig över internet och spelar för mycket datorspel. Sanningen är den att vi vet för lite om ungas dator vana och att vi inte vet hur vi ska förhindra att vuxna utnyttjar barn via webben. Samhället väljer inte bara att individualisera problemen utan också att aldrig se allt bra som unga gör.

Dagens former av engagemang synliggörs inte
Vi får hoppas att forskargruppen hjälper oss alla att få en inblick i hur ungas engagemang fungerar. För de verkar likt mig helt övertygade om att det finns där även om det inte alltid syns i partipolitiken och de etablerade partiernas medlemssiffror. Jag tror förövrigt att det är ett sunt ingångsvärde när man nu drar igång detta projekt. Och jag tror inte de drar denna slutsats från tomma luften, utan även Fridolin ger flera exempel på att engagemanget finns där bara att det ser annorlunda ut. Han förklarar hur ingen vikt riktigt läggs vid dagens stora rörelser - då man kanske är lite hemmablind - och att många tycks tro att inget slår det engagemang som gav ex kvinnor rösträtt. Men demonstrationerna mot kriget i irak, solidaritetsmarscherna för flyktingars rättigheter, och såklart integritetsrörelsen är moderna rörelser som visar på motsatsen.

Även om det gärna antyds i media att ungas engagemang endast återfinns på facebook, genom att gå med i en grupp och hoppas på att förändringar ska ske automatiskt. Men finns gott om exempel som bevisar motsatsen, där engagemanget omsatts till handling. Piratpartiet sprang exempelvis upp från en nätbaserad rörelse till att ta två mandat i EU-parlamentet. Nätverket på hemsidan 350.org har arrangerat aktioner världen över för att lansera 350 ppm som ett maximalt gränsvärde för koldioxidutsläpp. De senaste dagarna kan man även se hur människor engagerats och organiserats till en proteströrelser genom sociala medier mot Vellinge Kommuns flyktingförakt genom handling i form av protsetbrev, ständig bevakning som håller Vellinge uppe på aktuella ämnen.

Ungas roll i samhället
Det är tydligt att unga inte ses som fullvärdiga medlemmar i samhället. Åtminstone om man ska tolka de olika Semenarierna. I tidig ålder saknar man rösträtt och ett sk garanterat inflytande (unga ges inflytande i vuxnas nåd, det är aldrig garanterat genom lag) Men även när man blir lite äldre fortsätter avsaknandet av inflytande och makt, men då i form av reellt inflytande. För även om inflytandet och makten på pappret finns där genom bland annat att rösträtten idag infaller vid 18, så är det inte många i ålderspannet 18-30 som återfinns där makten är.

Kontentan jag drar från dessa olika semenarier är att det är en stor svårighet gå från att vara barn och ungdom till att vara vuxen. Förr var jobben en sådan språngbräda och övergången skedde snabbt. I dagens samhälle ser vi hur det blir allt svårare att flytta hemifrån, att få ett jobb och få en tillvaro som man själv kan kontrollera och styra.

Generationsskifte och demokratins fortlevnad
Det som är tydligt i andra tidigare generationsskiften är just att man haft synen på demokratin att den måste underhållas. Att demokratin inte kan lämnas över i sammas kick, utan att den måste utvecklas för att passa nästa generation. Ett perspektiv som verkar ha fallit bort vid det senaste generationsskiftet.

Idag verkar det mer handla om att unga ska anpassas till systemet än att det demokratiska systemet ska passa samhället vi lever i idag. Vårt demokratiska system i Sverige idag är till stor del fornlämningar från flera decenier sedan. Systemet är inte anpassat efter hur vi kommunicerar, hur vi tar till oss information -helt enkelt demokratin har inte utvecklats i samma takt som övriga samhället. Man kan snarare påstå att demokratin degraderat då makten flyttat längre och längre bort från vanliga människor.

Skolan och demokratiuppdraget
Skolan nämns ofta som en viktig aktör i elever och ungas sk demokratiska fostran. För enligt läroplanen ska skolan inte bara stå för kunskapsöverföring utan har även ett demokratiuppdrag. Skolan ska förmedla kunskap och demokratiska värden, verka på ett sätt som är demokratiskt och använda sig av demokratiska arbetsformer och så ska skolan fostra demokrater. Helt enkelt vill man göra de kommande medborgarna aktiva i byggandet av samhället.

Skolan idag ses av många som en ordentlig demokratifostrare och undersökningar visar att elever lär sig mycket om demokrati - frågan är egentligen vad det är eleverna får lära sig? Tydligt är att man inte lär sig tillämpa demokrati och utöva inflytande. Forskning visar att saker som om lärare förmedlar ett öppet eller stängt klassrumsklimat har stor inverkan på elevernas utveckling av demokratiperspektiv. Ett stängt klimat där lärare genom påståenden eller frågor framställer sanningar stänger in eleverna medan ett öppet klimat leder till att man utvecklar tolerans och demokratiperspektiv.

Men kan en ensam lärare som råkar vara stängd, hindra sina elever i sin demokratiutveckling? Ja, så är det - vilket jag misstänker att många innerst inne inser och har personliga erfarenheter av. Risken finns alltså att demokratin är så skör att den hänger på individer. Hemskt låter det, men samtidigt inser man också vilken vikt alla människor har i upprätthållandet av demokrati och en fortsatt demokratisering!

Demokrati mer än teori?
Demokrati lärs ofta ut som en kunskap och är högst teoretisk, men sanningen är att det också måste vara något praktiskt, som man kan lära känna, se och ta på.Först då får människor klara kunskaper och möjligheter att påverka sina egen liv.

I vissa länder har man i samhällesorienterande ämnen olika former av volontärskap för att man ska få se hur saker gå till inom politiska system och på demokratiska arenor. Man får se det vardagliga i demokrati, vilket är svårt att förstå och att förmedla när man som idag, på sin höjd får göra ett studiebesök på någon timme.
Det är något vi inte har i Sverige idag, däremot har vi olika former av så kallad prao för att få testa på hur det är i arbetslivet. Tänk om vi alla fick göra demokratiprao, då skulle det förmedlas på riktigt att man som individ verkligen kan göra skillnad och har en viktig roll.



För att sammanfatta
Det här är precis vad mitt barnrättsperspektiv handlar om: att demokratisera samhället så att ingen blir utanför, stoppa svartmålningen av unga som dumma, ignoranta och respektlösa, samt att erkänna barn och unga som medborgare i dagens samhälle - inte i morgondagens.

Strukturella problem ignoreras och man har börjat fokusera på individuella prestationer. Man vill inte se det stora antal som misslyckas utan man håller fast vid att alla kan bli en Zlatan, eller bli upptäckt genom Idol. Jag tror vi måste våga föra tillbaka perspektivet till att handla om strukturer istället för att mikroskåpgranska alla människors prestationer.

Det ska bli riktigt intressant att få följa demokratiseringen de närmsta åren här i min egen stad Örebro, Vi har tur som tydligt kommer att kunna se och följa hur vi lyckas med att anpassa demokratin till en ny generation!